(23/4-09) Äntligen hemma! Det vill säga på växthuset i Bergianska trädgården nära Naturhirstoriska riksmuséet. Sitter faktiskt och ser ut på det just nu, et är verkligen en helt enorm tegelbyggnad. Här inne ligger en tät doftmatta av alla fantastiska blommor som doftar, det är varmt och skönt och ovanligt många besökare. Så jag sitter med öronproppar för att kunna fokusera på att förbereda workshopen på söndag.
Vi blir cirka 40 kvinnor från hela Sverige (och två från Finland) som tillsammans skapar en speciell, värmande och stärkande dag. Det ska bli spännande! Det blir även många övningar inklusive rörelse- och röstyoga, meditation och gruppsamtal (sharing) för att integrera allt. Jag presenterar givetvis nya saker, kunskap och strategier för ens egen utveckling i denna tid.
Fick höra att det var strålande recensioner för Charlotte Engelkes ”Sweet” weekend och föreställning i helgen och då blir jag så stolt för hennes skull! Vi har känt varandra i femton år och det har varit fantastiskt att se henne växa till den stjärna hon är! Apropå att finna sin styrka och leva i sin kraft. Att växa in i den man är och förverkliga sina talanger fullt ut.
Lotta har inte haft någon som lyft henne så, ingen hjälp hemifrån och jag vet hur osäker hon var på sig själv i början. Men för mig har hon alltid varit en stjärna och hon kommer att lysa allt klarare framöver i all sin genialitet och originalitet. Så här skrev de stora morgontidningarna i sina recensioner:
Perfekt saltad sockerchock. Charlotte Engelkes är Sveriges ojämförliga artistdrottning. Den som en gång sett henne glömmer det aldrig. I ”Sweet” attackerar hon bimborollen med sin majestätiska självklarhet. DN 20/4 -09
Charlotte Engelkes behöver bara tre mikrofoner och en barryggad svart aftonklänning för att totalt fånga oss med sin speciella scenpersonlighet. … Det är mycket underhållande och inte utan svärta. Engelkes är sin egen genre, lika beroendeframkallande som någonsin socker. SvD 20/4 -09
Detta apropå att våga leva sin sanning och släppa fram sin kraft. Lotta är ett fantastiskt exempel på det. Alla är vi unika och har något speciellt att erbjuda till vår omgivning och omvärld. Vi måste bara tro på det själva – och då kan det födas fram. Det viktiga är att låta livet ”unfold” – veckla ut sig likt en blomma – och ha tålamod med processen och inte styra eller planera för mycket. Bestämma sig för att göra något givetvis – att agera är essentiellt – men i samklang med det som låter sig växa fram på insidan.
Själen har sin egen process. Det blir alltid bäst att låta den få ha det.