Wow! Något som går emot all mänsklig logik har just utförts: Alex Honnold klättrade en kilometer rakt uppför en lodrätt bergvägg – utan rep eller något skydd – i det som är världens farligaste klättring!
Som världens förste har han bestigit toppen på den kaliforniska Nationalparken Yosemites El Capitan – dvs en fri solo-klättring uppför spikraka 1000 m toppen. Denna klättring betraktas som omöjlig, men Alex tog sig förbi det mentala hindret… Imponerande.
Alex Hannold hade förberett sig under ett års tid och klättringen tog knappt fyra timmar. Att hänga fast i fingrarna och tårna från lodrät bergvägg i fyra timmar, ja då är man väl tränad…
Jag tappar andan bara att läsa om det. 22 år gammal såg jag El Capitan och den är mäktig Jag höll själv på med bergsklättring ett par år i 30-årsålder och minns första gången jag klättrade, när jag var halvvägs upp och plötsligt insåg att jag nu var 100 meter upp i luften på en bergsvägg och endast fingrar och tår höll mig fast… (hade livlinan förstås).
Jag blev bokstavligen livrädd – men lyckades övervinna egen mental spärr och rädsla. Att förbli rädd hjälpte ju inget, så det vara bara att ta sig samman och klättra vidare upp. Den rädslan var inte att leka med, och vilken enorm vilja och mod att klara av att klättra upp solo för en “omöjlighet”. Påföljande klättringar var njutbara för mig, för ens närvaro och fokus samt kontakt med naturen är extremt hög.
Då när jag var 30-33 år och bodde i Kalifornien utmanade jag en hel hög av mina rädslor med en mängd aktiviteter – bl a lärde mig surfa, tältade själv i öknen, klättra i berg, segelflög, gjorde militärens elittester i berg o högt upp i träd, reste själv i Centralamerika en månad, låg så nära ett vulkanutbrott att marken skakade under mig och körde väldigt fort i min 300 hk V8 sportbil. Men det är en berättelse för en annan gång. Nu njuter jag av att ta in Alex Honnolds självövervinnelseklättring!
Jag ser mycket fram emot att se den filmen som spelades in om klättringen.
Läs allt här i National Geographic.