Visste du att man kan bli förgiftad och som fastlåst av medicinering? Att det kan få långtgående konsekvenser för hälsan, privatlivet och ens arbetskapacitet? Läs här om hur du trappar ner och detoxar från medicinering mot psykiska symtom.
“Behöver du hjälp med att trappa ner din psykofarmaka? Det är bara människor som medicinerat med psykofarmaka som verkligen vet hur livet kan kännas under medicinering, vid nedtrappning och när man avgiftats och är fri från psykofarmaka. Här kan du få hjälp.”
Apropå artikeln igår om läkemedel som tredje dödsorsaken, så delar jag information från Anna Nederdals hemsida om nedtrappning av psykofarmaka. Hon har egen erfarenhet både användning och nedtrappning av psykofarmaka, och hjälper dagligen människor i det svåra arbetet att minska och bli fri från psykofarmaka.
Anna Nederdal har även skrivit en bok i ämnet som heter Fri från psykofarmaka. För vänner och familj finns där ett särskilt kapitel med råd om hur man kan stödja närstående som vill trappa ned och/eller helt sluta med sitt bruk av psykofarmaka.
Anna Nederdal beskriver sin egen resa: När jag drabbades av den autoimmuna sjukdomen Hashimoto tyreoidit på 90-talet var jag en ung kvinna mitt i karriären och med en djup längtan efter att få bilda egen familj.
Jag kunde aldrig föreställa mig hur svårt det skulle bli att lära mig leva med alla de symtom en kronisk sjukdom ger. Ofrivilligt tvingades jag att ändra livsriktning och förlorade kontakten med allt, vänner, arbetskamrater, arbete och tillslut mig själv. Sorgen var förlamande och jag tappade lusten till livet. Jag var i kris.
Hjälpen jag erbjöds då var psykofarmaka. Min psykiater förklarade att mitt tillstånd orsakades av en obalans i min hjärna som var skälet till min sorg. Psykofarmaka skulle rätta till obalansen precis som insulin hjälper en diabetiker. Idag vet både jag och vetenskapen bättre.
Mycket tyder på att psykofarmaka orsakar mer skada än ”botar” dig som patient.
FAKTA
Att sluta med psykofarmaka
Nedtrappning av psykofarmaka ger ofta många och långdragna handikappande symtom, vilket påverkar många aspekter av en individs liv. Det kan förstöra relationer, karriärer och ekonomi. Utsättningen kan också bli mycket långdragen trots rapporter som indikerar tillfrisknande på några få veckor eller månader. En stödperson i en stödgrupp säger: ”De flesta människor har symtom när de slutat åtminstone i ett år efter. De allra flesta blir friska under sitt andra år efter avslut. Men för ett fåtal kan läkningsprocessen pågå i flera år”.
Fysiska symtom: kan vara huvudvärk, smärta och stelhet, stickningar och brännande sensationer i huden, domningar, matthet, influensaliknande symtom, muskelspasmer, ryckningar, tics, känsla av elektriska chocker, skakningar, yrsel, balansstörningar, dubbelseende, torra och kliande ögon, tinnitus, överkänslighetssymtom, mag- och tarmproblem, förstoppning, smärta, svårigheter att svälja, dålig aptit, viktförändringar, torr mun, metallsmak i munnen, förändrat luktsinne, svettningar, hjärtklappning, andningsproblem, urinvägsproblem, menstruationsförändringar, hudutslag och klåda m.m.
Risker med antidepressiv medicin
- De är måttligt effektiva och återfall i depression är vanligt. Förbättring som sker under antidepressiv behandling (cirka 80%) sker också med placebo.
- De kan döda nervceller, till exempel genom att orsaka strukturella skador av det slag som ofta förekommer vid Parkinsons sjukdom.
- Antidepressiva medel kan öka risken för cancer utanför hjärnan, såsom bröstcancer.
- Antidepressiva visat sig orsaka samma symptom som irritabel tarmsmärta, diarré, förstoppning, matsmältningsbesvär, uppkördhet och huvudvärk. Det drabbar upp till en fjärdedel av de som medicinerar.
- De orsakar sexuell dysfunktion, som försämrad sexuell lust, upphetsning och orgasm, samt försämrar spermakvalitén.
- Om de tas under graviditet, kan de påverka fetal och neonatal utveckling och ge en ökad risk för prematur förlossning och låg födelsevikt.
- De ökar risken för onormal blödning och stroke.
- Antidepressiva medel är förknippade med ökad risk för dödsfall hos äldre, samt att de har många negativa effekter hos äldre.
Referenser och källor till detta finns här.
Läs mer om nedtrappning av psykofarmaka på Anna Nederdals hemsida.
Se även Läkemedel som tredje dödsorsaken
“Freedom” av Zenos Frudakis
Min erfarenhet av psykofarmaka
När min son dog i samband med födseln för 16 år sedan skrev läkaren ut antidepressiva medel till mig. Jag åkte till apoteket i södra Kalifornien där vi bodde, tog upp ett lila pillret och såg på det. Frågade vad de kostade, och det var ca 100 kr per tablett. Nej tack, sa jag. Valde att möta de djupa och förlamande känslorna, även om det var outhärdligt ibland. Jag lärde mig mycket om sorg på den resan, och det förlöste även tårar som jag burit på hela livet. Det tog ett år innan jag kunde skratta igen. Men mitt beslut var bra, för jag var levande hela tiden och hade inga biverkningar av något slag.
När jag var nio år gammal fick min mamma epilepsi. Det var hemskt att som barn se henne få anfall, tugga sig blodig i munnen. På den tiden var medicinerna rätt starka, så sedan fick jag uppleva att min mamma sakta tynade bort. Hon var alltid så trött, behövde vila ofta och vi barn fick tassa omkring så vi inte störde. Min älskade, fina starka och vackra mamma blev personlighetsförändrad av dessa mediciner. Som tonåring bestämde jag mig för att leva så att jag aldrig skulle behöva ta läkemedel, inklusive sömnmedel. Det var ett bra beslut, har hålla det utom i undantag som vid operation.
Jag blev den Självläkande människan.
10 Comments
Hej!
Jag undrar om du kan rekommendera en ljusterapilampa?
Jag får en markant skillnad i slutet av augusti/början på september i min energinivåer. Har kroniskt trötthetssyndrom.
Med vänlig hälsning,
Karin Hedlund
Gjorde misstaget att sluta tvärt med både sertralin och zopiclon. 20 månader senare mår jag fortfarande dåligt!
Hur mår du nu? Kram 💕
Bra jobbat 💕 Kram Sarah
Slutade med setralin för 9 dagar sen. Hade få dosen 50 mg. 6 dagar efter att jag slutade fick jag biverkningar som elektriska stöttar genom kroppen, hörsel hallucinationer och trötthet. Borde jag börja med en låg dos igen eller försvinner de?
Jag svarar inte på kliniska frågor utan konsultera de som kan avgiftning.
Jag började med SSRI när jag var 17 år, efter flera års depression, jag hade gått i KBT o blivit fri från en ätstörning i 14-15 års åldern, dock kvarstod svår ångest o depression efter behandlingen.
När jag var 26 år, efter ytterliggare terapi
denna gången hypnoterapi, som visade sig ha god effet på ångesten, valde jag att trappa ned, det var också med stort stöd av min dåvarande pojkvän.
Efter några månader sov jag mkt dåligt, 3h/natt, det pågick länge, fortsatte med hypnos, meditationer, träning, vara i naturen etc. jag tyckte jag mådde bättre än nånsinn, samtidigt fanns endel ångest kvar. Sömnlösheten körde ned mig i botten, till slut valde jag mellan sjukskrivning o att börja äta medicin, jag valde det sistnämnda, då jag ville orka färdigställa min utbildning.
Nu 2 år senare gör jag mitt 2:a försök att trappa ut, mef ytterliggare hypnosterapi har jag lyckats släppa ännu mer ångest och gamalt trauma, jag trappar ut ännu långsammare, till och med öppnar och delar upp kornen inuti kapslarna! Jag känner av ovan nämnda symtom, stötar i huvudet, influensa liknande symtom osv.
Denna gången ska jag klara det, det är mitt inre arbete som hjälpt mig och jag vet att det kräver en hel del av en själv att sluta med SSRI, du som går igenom samma sak, jag är på din sida, tro på dig själv, du är stark och kommer klara det, tro på dig själv du vet vad som är rätt för dig, för det finns många tyckare som ska ha åsikter om dessa mediciner som aldrig ens själv har provat, både dem som är för och emot. Hade jag lyssnat på min läkare hade jag inte trappat ut nu, men jag har hittat god hjälp utanför sjukvården som fungerat så ge inte upp !
Bravo och varmt lycka till!
Det är jättebra att ni skrev om fri från psykofarmakan och hoppas att jag kan få mer information om detta från er.
Som jag tror inte på psykofarmaka mediciner som de bara förlama människor
Jag är en mamma till min 30 åriga flickan som har varit på antidepressiva läkemedel för mer än 15 år och nyligen drabbades av psyckos och blev tvångsvård och nu vill sykatrierna tvinga på henne olika starka psykofarmakas mediciner som förlama henne, hon har förlorat allt nu och hon vill inte ta mediciner men hon är rädd att blir på tvång Vårgårda igen
Verkligen ledsen att höra det. Jag såg bara negativt av psykofarmaka under uppväxt och absolut inget jag någonsin ville ta. Tog inte de “anti-depressiva” lila pillrena som läkaren skrev ut när jag förlorat min son. Bättre gå igenom sorgen. Men vi är olika och gör olika val. Forskning visar de bygger om hjärnan, och med anti-depressiva medel kan du aldrig få tillbaka hjärnan du en gång hade.