Debatt: Är demens vår sista obotliga utväg?

Kognitiv funktionsnedsättning kan manifesteras som minnesförlust, den kryper långsamt in i ens hjärna och leder till diagnosen demens. Idag står diagnosen Alzheimers för de flesta demensfall och betraktas fortfarande som en obotlig sjukdom. Antalet Alzheimersfall ökar i en oroande takt. Det är den dyraste och svåraste utmaningen inom sjukvården och idag tycks den krypa nedåt i åldrarna med en allt tidigare debut. Dessutom drabbar inte sjukdomen bara personen i fråga utan alla runt omkring. Individer som bär på ApoE4-genen lever ständig med rädslan att ”gå in i dimman” om man blir äldre bara för att de redan har tilldelats detta öde.

Botemedel mot Alzheimers saknas

Världen över arbetar forskare intensivt för att hitta ett botemedel men dessvärre finns inga rapporterade framgångar – än så länge. Därför borde ny kunskap välkomnas, kunskap som öppnar nya möjligheter för att inte bara stoppa de kognitiva nedbrytande processerna utan att även i ett tidigt skede kunna vända förloppet.

Den 21 september uppmärksammas Alzheimerdagen världen över, samma dag varje år riktar man fokus på demensproblematiken. Senaste Alzheimerdagen 2019 kom man med samma besked; inget botemedel, ingen bromsmedicin. I åratal har man studerat sjukdomsmekanismen men fortfarande är ämnet svårsmält. I dagsläget är ansamlingar av beta amyloid och tau protein i hjärnvävnaden de mest kända markörerna i sjukdomsförloppet. En långsam process som sker under ett par decennier, om inte fler, där upplagring av beta amyloid så småningom leder till tau-trasselansamling som resulterar i minnes- och kognitiva dysfunktioner.

Sjukdomsfokuseringen tar fokus från individen

Under många år har man lagt diagnosen i centrum och försökt utveckla nya tillvägasätt för att bemöta problematiken. En sjukdomsfokuserad modell som har misslyckat med sitt tankesätt om och om igen vad det gäller åldersbaserade kroniska sjukdomar. Man har bortsett helt och hållet från individen och dennes unika predisponerade möjligheter och begränsningar. Man har inte ens riktigt vågat ta första klivet från en medioker fokuserad medicin till en mer personcentrerad medicin. Även om vi har fantastiska möjligheter till avancerade teknologier och klinisk diagnostik, använder vi fortfarande samma gamla synsätt vad gäller kroniska sjukdomar som om de vore akuta incidenter. Medioker för att allt som faller på 50 procent statistisk säkerhet har blivit betraktade som evidensbaserad acceptans. Vad händer med kvarvarande 50 procent? Är det inte diskriminering på en demokratisk basis? Har de resterande 50 procent ingen röst bara för att de inte orkar stå emot systemet vi har byggt runt om kring oss?

Det är förvånansvärt att man efter så många år av diskussioner om beta amyloid plack eller tau proteiner som globalt pågått mellan olika forskargrupper fortfarande inte har mer att säga. Ibland har den här debatten om beta amyloid och tau protein varit lika bittert och påmint om ett religiöst krig. Vissa brukar kalla det för ett slagsmål mellan baptister (beta-amyloid anhängare) och tauister. Och nu till allas förvåning har kliniska studier lagt fram fler och fler bevis på att båda mekanismerna är viktiga för individens naturliga överlevnad. Att rensa bort beta-amyloid och tau protein hjälper inte till att bli av med minnesförlust. Utveckling och lagring av dessa proteiner är en pågående process som måste stoppas och rensas så tidigt som möjligt innan de påverkar hjärncellnätverket.

Utredning för Alzheimers

Preklinisk Alzheimers sätter igång en långsam process tills minnet börjar svikta och kognitivnedsättning blir ett faktum. Länge har forskarna hoppats på en säker klinisk diagnostik som ett verktyg för att i ett tidigt skede kunna identifiera demens.Men är en diagnos vad den drabbade har väntat på? Kommer diagnosen lösa problemet med demens?

En utredning för Alzheimers görs på ett och samma sätt i nästan hela landet. Den delas in i den basala och utvidgade minnesutredningen men hur den kommer att se ut i framtiden är fortfarande av en oklar natur.

Blodprov, mätningar av blodtryck och röntgen av hjärnan är de basala rutiner inom primärvården som har gjorts på samma sätt de senaste 30 åren. I den utvidgade minnesutredningen tar man ryggmärgsvätska, mäter nivåerna av beta amyloid och tau protein vid minnesmottagningar. I en framtida diagnostik utlovas en undersökning med hjälp av PET för att visualisera upplagring av beta amyloid i hjärnan vilket även idag används kliniskt på vissa ställen i landet. Visualisering av tau-protein är en nyare metod som ger information om var i sjukdomsförloppet man befinner sig, vilket inte erhålls genom beta amyloid. Mätningen av både tau-protein och beta amyloid kostar mellan 10–20 000 kronor men ger nästan 100 procent korrekt diagnostik.

Idag lever cirka 160 000 drabbade endast i Sverige – men inget botemedel finns. Återigen, hur hjälper det individer som redan ”går i dimman” om hjälp inte finns? Det vill säga, ingen behandling för att sätta stopp på de nedbrytande reaktionerna i hjärnan!

Minnestester hos vårdcentralläkarna har varit oförändrade de senaste 20 åren. De här testerna är även tillgängliga för patienterna på deras mobiltelefoner för att kolla minnet och därmed är det dags för att boka sig på vårdcentralen för utvidgade utredningen.

Är framtiden läkemedel som hämmar beta amyloid?

Svenskt forskningsresultat för behandling av Alzheimers utlovas presenteras år 2024. En ny behandlingsmetod nämndes på demensdagen 2019 som framtida läkemedel. Aducanumab, en så kallad monoklonal antikropp mot beta amyloid som injiceras direkt i blodet tycks tvätta bort 10–15 års upplagring av beta amyloid under ett år. Man har använt läkemedlet på helt friska äldre med ansamling av beta amyloid och även på patienter med down syndrom, som oftast även drabbas av Alzheimers. Man har återigen fått bakslag eftersom man testade på de som redan har fått minnesproblem. Återigen upprepas samma process. Även om man lyckades ta bort beta amyloid fortsatte patienter att må sämre.

Drömmen om framgångsrika behandlingar inom en snar framtid går ut på en tidig diagnostik, ungefär vid 50 års ålder på en minnesmottagning, där man efter sjukdomsbesked får en tablettbehandling för att helt enkelt minska amyloid-produktionen.

Det finns ytterligare pågående forskningsprojekt som riktar sig mot att stoppa produktionen av beta amyloid. Målet är att man skjuter upp upplagringsdebuten av beta amyloid och tau protein fem år eftersom det är oundvikligt att samla på sig de här proteinerna, tycker forskarna. Men tyvärr har de inte fått rätt verkning utan biverkningar eftersom produktionsprocessen verkar vara avgörande för andra naturliga reaktioner i hjärnan och kroppen. Genen som står för produktion av beta amyloid i hjärnan är även involverad i att uttrycka tusentals andra proteiner som är nödvändiga för hjärnans normala funktioner.

Det har visat sig gång på gång att det inte är beta amyloid som är boven i dramat utan det finns många andra bidragande faktorer som är involverade i mekanismen hos Alzheimers och som ligger till grunden för problematiken.

Är det verkligen klokt att stoppa produktionen av beta amyloid?

Det verkar som att tankeverksamheten inte har nått till sin fullständiga era. Nu är det dags att tänka en gång till från början och den här gången från ett nytt perspektiv som omger flera aspekter av sjukdomsförloppet med individens genetiska behov i centrum. Vi ska kanske inte ta bort eller stoppa en naturlig process som har hjälpt oss hela vägen under evolutionen och utvecklat oss till den vi är idag.

Epigenetiken – största upptäckten inom modern medicin

Vi får hoppas att inom en snar framtid kommer nya hållbara behandlingsmetoder för att bemöta våra kroniska och åldersrelaterade sjukdomar – med tanke på att vi är en åldrande befolkning enligt många experter. Det faktumet att vi blir äldre anser jag är en dålig ursäkt och ingen orsak till demenssjukdomar. Jag lägger inte ens skulden på våra gener och genvariationer. Och vet ni varför? För att allt som jag har studerat och utforskat under flera decennier tyder på en och samma sak, Epigenetiken. Det vill säga i vilken miljö vi utsätter våra gener resulterar i hälsa eller ohälsa. I mitt tycke är epigenetiken den absolut största upptäckten inom modern medicin!

Nytänkande kring sjukdomar – funktionsmedicinskt synsätt

Min passion att hjälpa mina medmänniskor ledde mig till ett nytt tankesätt, att betrakta sjukdom som en obalans i ett systembiologiskt system hos varje individ. Det är den största anledningen till att jag förespråkar funktionsmedicin sedan flera år tillbaka. En och samma diagnos hos flera individer orsakas inte av en och samma faktor utan att det kan bero på flera olika underliggande faktorer. Tvärtom kan ett och samma missförhållande orsaka olika obalanser, till och med diagnoser och manifesterar på olika sätt hos olika individer. Samma förhållande kan visa sig med många olika ansikten.

Det är samma som Miia Kivipelto, svensk forskare från Karolinska institut presenterade under demensdagen förra året. Hon har dessutom presenterat sina forskningsresultat tidigare under namnet FINGER studier i flera medicinska tidskrifter.

Idag är hon och hennes forskargrupp inte ensamma med iden om livsstilsförändringar som i grund och botten handlar om vår epigenetik. Det finns många andra läkare/forskare som har använt funktionsmedicinskt tänkande och framgångsrik kunnat hjälpa tusentals individer med kognitivt åldrande och demens. Och i många fall, inte bara kunnat stoppa de nedbrytande processerna utan återställt dem till full hälsa.

Dr. Dale Bredesens behandlingsframgångar

År 2017, strax efter att Dr. Dale Bredesen publicerade boken ”The end of Alzheimer’s” åkte jag till USA för att träffa honom och tillsammans med funktionsmedicinare från hela världen, blev tränad på RECODE (Reversing Cognitive Decline). Protokollet visade snart fantastiska effekter på individer med kognitiva försämringar. Ett år senare rapporterade han i tidskriften Alzheimers Disease & Parkinsonism om de första hundrafallen som fick återställa sina kognitiva nedsättningar. Här beskrev han hur de hundra patienterna med kognitiva nedbrytande processer behandlades med multimodal precisionsmedicin. Förbättringar dokumenterades genom till exempel identifiering och behandling av existerade patogener såsom Borrelia, identifiering av hyperpermeabilitet i magtarmkanalen, reparation av tarmen och förstärkning av mikrobiomet, identifiering av insulinresistens, identifiering och korrigering av suboptimala hormoner, näringsämnen, identifiering av biologiska gifter, tungmetallförgiftning och andra oorganiska ämnen samt vaskulärt stöd. Eftersom varje patient har olika kombinationer av många potentiella bidragande faktorer till den kognitiva problematiken, är behandlingssättet individanpassat och personinriktat.

Det här var ändå en kort beskrivning om de redan framgångsrika möjligheterna som idag finns tillgängliga vad gäller kognitiv åldrande som Alzheimers. Och det var dessa fakta som ledde oss, mig och min medförfattare Peter Wilhelmsson till att år 2018 ge ut boken Rädda Din Hjärna Nu!

Rädda din hjärna nu

I boken sammanfattade vi de allra senaste forskningsresultaten och publicerade fakta i medicinska tidskrifter och böcker från funktionsmedicinska läkare/forskare som Dale Bredesen, David Perlmutter, Daniel Amen, Mark Hyman, Terry Wahls, Tom O’Bryan, Datis Kharrazian och många andra där de visar hur bra det går att förebygga och behandla demens, Alzheimer och andra sjukdomar med ”trasig hjärna”.

Genom linsen av funktionsmedicin presenterar vi ett individanpassat multimodalt livsstilsmedicinskt program som ger läsarna nya fantastiska verktyg, analysmetoder och behandlingsmöjligheter. Vi lägger fram det nya perspektivet på hur vi ser på människan, dennes hälsa och sjukdomar. Den enda utvägen till en hälsosam tillvaro är en individanpassad, personfokuserad och vetenskapsbaserad behandlingsmetod som undersöker bakomliggande faktorer till ohälsa för att återställa och främja optimal hälsa hos individen.

Livsstil och mat som medicin

Ett exempel där livsstilsmedicin är vedertaget är att rätt mat i samband med fysisk aktivitet ger ett starkt hjärta, hälsosam vikt och strålande hud. Men hur är det med andra effekter hos maten till exempel vad gäller vår känslomässiga och mentala hälsa?

Idag finns ett växande område inom medicin som handlar om näringspsykiatrin – vilket belyser kopplingen mellan maten vi äter och vår mentala status. I boken ”This is your brain on food” presenterar Harvardforskaren Dr. Uma Naidoo den här kraftfulla kopplingen hur vi förbättrar vår mentala hälsa genom att äta näringstät, ren mat och vatten. Det kommer mer och mer bevis på sambandet mellan mat och humör. Hur man äter påverkar allt från ångest och depression till ADHD med mera. Dr. Naidoo använde själv mat som medicin för att återställa sin hälsa efter att hon hade fått diagnosen bröstcancer. I boken berättar hon om sin personliga historia och hur det fick henne att inse att hon saknade en djupare utbildning i näring. Idag rekommenderar Dr Naidoo kost- och livsstilsförändringar, till exempel mindfulness till sina patienter för optimala resultat. En av många grundläggande faktorer vad det gäller mat och kopplingen till mentala statusen som hon upptäckte hos sina patienter, var gluten som leder till dysbios med oro och depression.

Helhetsperspektiv med synergiska åtgärder

Även om kost är ett kraftfullt förebyggande medel mot hjärnsjukdomar och kognitiva nedsättningar, räcker inte kost ensam. Faktum är att ingenting ensamt räcker. Ett helhetsperspektiv med synergiska åtgärder är nyckel till en hållbar hälsa. Det är dags att lära sig betrakta kroppen som ett sammanhängande system och helheten i kombination med olika näringskällor, där näring inkluderar men inte är begränsad till maten vi äter.

Är det verkligen sant att ens livsstil kan minska risken för Alzheimers? Finns det kliniska prövningarna som visar orsakssambandet?

I en banbrytande klinisk studie publicerad 2015 visades att relativt enkla livsstilsbaserade strategier kunde förhindra demens, dessa inkluderade kost, motion, intellektuell stimulans och regelbunden hjärt-kärlkontroll. Dessa faktorer lyckades återställa och förbättra kognitiv prestanda hos äldre vuxna. Under en relativt kort tid som två år visade deltagarna en 25-procentig förbättring av kognitiva funktioner. Programmet var särskilt effektivt för att öka deltagarnas förmåga att utföra komplexa uppgifter med 83 procent såsom att komma ihåg telefonnummer och sköta sina ärenden effektivt. Och ännu bättre var hur snabbt de kunde utföra dessa komplexa uppgifter förbättrades med så mycket som 150 procent.

Idag träffar jag dagligen individer som behöver hjälp för att återställa sina kognitiva obalanser och hitta vägen till sin hälsa. Även om varje fall är unikt i sig själv med flera saker i grunden för obalanser, kommer man få framgångar när man själv är aktiv och delaktig i sin hälsa för att återställa obalanser.

Var rädd om din hjärnhälsa!

Av Dr. Hayde Bolouri, hjärnforskare och medicine doktor i neurovetenskap